Jag brukar gå förbi dig men du ser inte mig. Hela min själ skriker efter en blick från dig, bara ett ögonkast. Det skulle fylla så många av hålen inom mig. Jag vandrar runt dig som en ande, en ande du inte märker av mer en som en kall kår längs med din rygg. Det är som en mur runt om oss byggd av våra drömmar och förhoppningar. Här och där finns det hål, konstanta påminnelser om de fantasier som raserats. Se på mig. När dina ögon ler mot mig är det som om solen självt flyttar in i mitt bröst och värmer mig. Vi går här runt runt inom murarna av drömmar. Det är drömmen om du och jag, drömmen om vi. Jag törs knappt andas rädd för att ytterliggare en sten i muren ska rasa och släppa in ett dunkelt ljus. Kommer hela muren att rasa, kommer du aldrig mer att se på mig? Ibland undrar jag om verkligheten är en illusion skapad för att dölja mina innersta rädslor. Gör verkligheten narr av mig på ett sätt jag inte kan förstå? Det får så vara så länge det är du som går bredvid mig i den illusionen. Ibland biter rädslan över att du alrig mer ska se mig, tag i ryggmärgen och smärtan strålar ut genom min kropp. Nej det får inte bli så. Vi måste bygga vidare på vår mur av drömmar och förväntningar. Drömmen om du och jag, drömmen om vi.

Solens starka vinterstrålar lyste mot asfalten i ett bländande ljus, mina ögon sved men det gjorde ingenting. Jag var så glad att solen sken och värmde min kropp även om mina kinder var röda av kyla. Jag gick min vanliga morgonpromenad som jag alltid brukade göra men just idag tog jag en omväg bara för att få känna värmen av solen. Tänk att man kan finna glädje i det lilla, tänkte jag för mig själv samtidigt som jag stannade till extra länge i ljuset innan jag fortsatte gå.

Det finns ingen som du. Ingen som får mig så hel som du. Ingen som kan skapa en saknad inom mig så som du. Utan dig här finns en växande tomhet. Med dig här är allting komplett. Med dig vid min sida kan jag rida ut alla få stormar. Det är du som får mitt hjärtas slag att fladdra men det är bara du som kan få det att stanna. Jag sitter och ser hur vårens första växter spirar, sträcker sig efter solns värmande strålar så som jag spirar när din värme smeker över mig. Jag ser regnets tunga droppar slå på trädens gröna blad så som mina tårar slår ner på marken när du inte finns här. Jag ser fjärilana dansa runt i vårsolen. De dansar likt fjärilarna i min mage. Liksom en sol värmer du mig, du får mig att vakna till liv liksom solen får våren att spira, du tårkar mina tårar liksom solen torkar regnets väta. Du lyser upp min värld lika vackert som solen strålar.