Fingrarna följde ringen runt koppens kant. Upp ringlade en varm ånga som tog med sig en lukt av hemtrevnad. I bakgrunden klirrade det av skedar som sakta rörde runt i koppar fyllda av varma drycker. Ett svagt prassel från en tidning viskade i örat om människors livsöden. Munnen vattnades. Sakta försvann alla ljud, alla intryck in i ett dis av ouppmärksamhet. Kvar fanns bara en närvaro som sög upp alla ljud och all närhet tills det enda som återstod var ett par ögon så intensiva att de tog en hel människas själ och lämnade kvar en känsla av lycka. Lycka över att ha blivit sedd för den äkta människan.