Det var ett stort rött sår. Ur såret rann ett genomskinligt var fyllt med glåpord. Ord som skrek av förtvivlan. söta ord som viskade om förlåtelse. Förödmjukelsen slet upp såret och ilska sipprade sakta ut. Tomheten vred sig i såret likt en skadad orm på marken. Sakta mörknade kanterna på såret av ilska och hat. Runt det blödande såret smekte en rosa färg fram, färgad av sorgen för det som gått förlorat och aldrig mer kommer igen. Kvar skulle det till sist bara finnas ett stort knöligt ärr byggt av förtvivlan.