Ansiktet som möter henne i spegeln är blek, tomt, urholkat. Blicken har förlorat all sin nyfikenhet och tittar slött in i spegelns ögon. Hjärnan viskar ord som lätt sjunker in i medvetandet. Rädslan ilar till i kroppen när orden söker fäste. Övertygelsen om att de är sanna finns redan där. Hjärtat gråter en tyst gråt och ber hjärnan sluta. Orden får inte vara sanna, det kan inte vara så, det får inte vara så. Ögonen i spegeln blinkar till när hjärnan viskar de sista obarmhärtiga orden. Du är värdelös, patetisk och har ingen betydelse.. Hjärtat frågar vem som skadat hjärnan så illa att den blivit så ond. Svaret är tystnad. Ögonen i spegeln blinkar en fång till, den här gången är se fuktiga.