Jag hade bönat och bett om att hon skulle vara där. Jag behövde henne men var rädd att hon skulle svika mig. Förstod hon hur mycket hon betyder för mig hur viktig hennes närvaro är. Jag klev in i en dusch frustrerad och med nerverna lindade runt utsidan av min kropp. Duschen blev lång trots att jag försökte skynda på. När jag klev ut lät jag blicken söka över golvet. Jag hade bestämt mig för att hon skulle vara där men var ändå rädd att min blick skulle finna någon annan istället för henne. Nervöst bet jag mig i läppen och tittade upp. Hon var där framkliven ur skuggorna stod hon nu framför mig. Hennes blick var fast och trygg där den fann min. Ögonen log ikapp med munnen. Hon rannsakade mig och gav mig ett godkännande genom ett snett leende. Där på andra sidan spegel fanns kvinnan jag så länge letat efter. Hon var kvinnan jag en gång ska bli, kvinnan jag är, kvinnan på väg att bli den som en gång ska vara jag. En lugn nöjd och vacker kvinna med en framtid fylld av möjligheter och ett hjärta som såg fram mot att älska än mer. Där stod hon, uppenbarelsen när jag behövde henne som mest. Där var jag reflekterad i spegeln likt en illusion fast det var ingen illusion, det var jag. Jag är den kvinnan.