Igår hade Dexter någon slags "Jag ska jävlas med mamma hela dagen" - trots. Jag höll på bli galen! Det började redan på morgonen, han har varit riktigt duktig nåra veckor här nu, att inte röra tvn men nu har han blivit helt omöjlig. Han står och slår och så vänder han sig om och tittar på mig som att vad ska du göra? Jag går fram och tar bort honom och han kryper dit och slår på tvn igen. Inte nog med det så ska han fram till kontrollerna hela tiden, vi har en grej på soffan där alla kontroller är. Jag tog med honom till soffan för att vila lite på eftermiddagen men han skulle ju bara krypa fram dit. Jag satte mig i vägen och skulle se vad som hände, han började tokgråta bara för att han var arg! Jag lät honom hållas ett tag, men han blev bara argare och argare, la sig ner i soffan och sparka runt. Till slut tog jag upp honom och tröstade men det hjälpte inte, jag gav nappen och då blev det bättre. Allt detta bara för att han inte fick gå fram till fjärrkontrollerna. När sambon kom hem var jag helt slut och tålde nästan inte av att vara i närheten, så sambon märkte att det är dax att rycka in. Han tog hand om Dexter nästan hela kvällen. Tack för det! Sen var det sovdags och det gick ju jättebra.

Bara för att vi ställt om klockan så tror jag att jag ska få sova en timma extra men det tycker inte Dexter. Han vaknade halv åtta i morse och verkade jättepigg. Fan, jag orkar inte gå upp nu! Jag gick upp gav honom nåra leksaker men det hjälpte bara i nåra minuter och sen skrek han igen. Jag tog med honom i till vår säng men där var han ju helvild så där gick det inte att ha honom och försöka sova samtidigt. Aja, jag gick upp, aningen sur eftersom jag inte fått min skönhetssömn haha. Bytte blöja och skulle ta på Dexter en tröja och ge honom D-droppar. Bara det att han började gråta för att han var arg igen, han skulle inte sitta eller ligga när tröjan togs på, nej han skulle vara i famnen. D-dropparna vägrade han att ta och det brukar aldrig vara någe problem annars. NEJ, nu räcker det, du börjar inte att jävlas med mig direkt på morgonen. Jag drog ner rullgardinen igen, gick till köket och blandade välling. Dexter brukar inte få välling på morgonen egentligen men nu hade jag ledsnat. Jag gick och la mig igen med alla kläder på, jag hörde inget skrik. YES! Han somnade om, härligt! Sen vaknade jag kvart över nio och gick och lyfte upp en glad Dexter. Tack och lov! Både en glad mamma och en glad Dexter, bättre kan det ju inte bli.